Andreas
Andreas lämnar en enorm tomhet och saknad efter sig. Han var en kille med glimten i ögat,
många kommer nog ihåg Andreas leende. När han log sitt lite sneda så spred sig ett skimmer av lycka över hela hans ansikte. Han var en känslig och ödmjuk person som inte ville någon eller något något ont.
Han var så orolig över att göra saker och ting fel och ville inte att andra människor skulle vara arga på honom. 


 
Han gick samhällsvetenskaplig inriktning på gymnasiet med inriktning på fotboll.Fotboll var en stor del av hans liv, han hade spelat fotboll sedan han var sex år gammal.

Han älskade att sitta vid datorn och lyssna på hög musik och prata med alla kompisarna. Han skrattade hjärtligt åt barnsliga filmer och lyssnade på barnsliga låtar på datorn. Han hade mycket bus och upptåg i sig och retades mycket med oss alla.
Vad han avskydde mest var att diska, han brukade säga att han blev illamående när han tänkte på att diska.


När Andreas blev äldre och tonåring började han intressera sig för kläder,
och vi brukade kalla honom får vår lilla klädsnobb när han stod en kvart och fixade med håret fast han redan var sen till skolan.
Andreas var alltid sen, han kunde aldrig planera något.
När man frågade honom om han inte borde skynda sig så att han kunde hinna till det han skulle göra så sa han bara "det är luungt" och lutade sig tillbaka i datorstolen, sen var det alltid samma sak, han fick springa som en galning för att hinna.


Tomrummet efter Andreas är så svart och djupt att inga ord och inga tårar någonsin ens kan komma i närheten av att fylla det.
Men om framtiden är ett stort svart hål så är den tid som vi fick tillsammans med Andreas ljus och fylld av mycket lycka. Som Andreas själv sa "det finns en mening med allting", någon gång kanske det blir uppenbart för oss alla vad meningen var,
så länge får vi nöja oss med att minnas Andreas som den glada och snälla kille han var.