Finaste lilla Andreas.

Jag har så mycket som jag vill dela med dig, så många tankar och känslor.

Det där alldeles speciella som var meningen för dig. Du skulle ju vara hos mig hela mitt liv, det blev så fel när du gick bort först.

De har hänt så mycket under de fem år du varit borta.

Jag som flyttat till Tyresö, tänka sig. Jag som tyckte att jag åkte ut i urskogen när jag var och besökte ditt gymnasie här i Tyresö.

Jag kan tänka mig att du drar på smilbanden åt det.

Du skulle passa så otroligt bra in här i livet som det ser ut nu. Jag vet att du skulle gilla Lasseoch hans döttrar och barnbarn.

Du och Lasse är väldigt lika på så många sätt. Var det du som skickade Lasse till mig?

Tänk att ha er två i samma hus, två som skulle sitta framför datorn, länge , länge.

Som hittar skatter överallt där ni drar fram. Så är han lika långsam och dålig på att planera som du, får alltid väldigt bråttom, känns det igen?

Men han är också lika snäll , glad och omtänksam som du.

 

Jag tror också att du hade gillat  att få tre extra systrar.

Eddie och Tåva hade du haft kul med det vet jag , du tyckte ju det var så kul med småbarn.

Och snart kommer det en alldeles ny bebis.

 

Du hade ju behövt vara här när Alexandra flyttade till Linköping. Hon är så duktig och har så fullt upp din syster. Du hade behövt sitta här med mig och skaka på huvudet åt hennes påhitt ibland. Alla hennes utklädnader och roliga fester.  Jag vet ju att du alltid var så stolt över att Alex var så duktig i skolan. Men vet du vad jag tycker är bäst nu, det är inte bara att hon pluggar, utan hon verkar ha det bra och roligt i sitt liv.

Lova mig att du alltid håller ett vakande öga på din syster, hon betyder allt för mig.

Kommer du ihåg när vi skrattade åt henne och tvärflöjten, jag blir full i skratt än idag när jag kommer ihåg hur vi försökte hålla minen.

Adde och Alex , ni två härliga ungar.

Du skulle ju behöva träffa din kusin Simon också, han har ju blivit stora karln.

Mycket har hänt sedan ni lekte lotteri när ni var små.

 

Jag undrar ibland om jag skulle få träffa dig en liten , liten stund.

Vad skulle jag säga , vad skulle jag göra.

Skulle jag tala om för dig hur mycket jag älskar och saknar dig , eller skulle jag gråta alla de tårar jag bara gråter inom mig.

Men det är ju något jag aldrig får veta , inte nu i alla fall.

 

För jag är ju övertygad om att vi träffas en dag igen. Det är ju den tanken som får mig att orka leva vidare utan dig.

 

Adde jag älskar dig till stjärnorna och tillbaka igen.

För alltid.

 

/Liv

 

PS: ni kan maila mig om ni vill: livsoderstrom@hotmail.com