Under hjälmen..
..är det ganska ensamt och tyst brukar man säga när man åker mc..
men i min hjälm lever jag ut så mycket av mina känslor..
för där är det ingen som hör mig.

Där kan jag sjunga, skrika, gråta och skratta.När naturen susar förbi och jag känner doften av blommor, hav och kossor så fylls jag av så mycket starka känslor.
Av livet och av saknaden efter dig Andreas.
Det blev många mil i midsommarhelgen och många gamla körsånger som sjöngs..
och jag vågade äntligen börja sjunga på Carolas låt som vi hade med på din begravning.

"Ingen är vackrare än Du för Du har himmelsk klädnad nu Du som är mammas sorg och skatt jag ber i natt.
När Du hör vita vingars sus be att två änglar tar ditt ljus ner till min mardröms mörka hus.
Jag vill alltid älska! Jag skall aldrig glömma Och en gång skall tystnad få ge upp för sång Då skall min tunga få ny kraft att sjunga att inte ett enda barn fick förgäves liv nån gång"

Jag sjunger och tårarna rinner och det känns både hemskt och befriande att våga nudda vid de allra svåraste känslorna.
Andreas det gör så ont att du inte får vara med oss nu.. du som älskade sommar och bad.
Du var alltid så brun och vi hade roligt åt alla de olika bruna nyanser du hade på benen efter att ha spelat fotboll.
Jag förbannar Gud och hela världen högljutt där under hjälmen.. är så skönt att få skrika ut lite av smärtan.

Jag fantiserar om att jag ser ditt ansikte däruppe i molnen.. tycker att molnen har formen av dig.Undrar ofta var du är.. men jag tror du är med oss som en skyddsängel därute på vägarna.
Vi hade en flagga på motorcykeln under hela resan sist och när vi kom hem så åkte vi förbi din grav och ställde den bland dina blommor.
Jag älskar dig Andreas så oerhört mycket, så som jag alltid gjort, men du fattas mig!!!!

Så om ni hör en tok åka förbi er på mc i sommar och hör någon sjunga..

så är det jag ...för jag är inte helt säker på att ingen hör fastän Lasse säger så