Sitter här med alla dessa tankar..hela tiden är huvudet fullt av dem.
Det känns som jag fått två "tankebanor"
En där jag tänker på det jag gör, där jag är närvarande..
hos den jag pratar med och det jag planerar för framtiden.
En annan där tankar och bilder på Andreas ständigt rullar förbi.
Andreas levande sex timmar innan det hemska-Andreas stilla och tyst på en brits
Andreas glad inför kvällen-Andreas ansikte övertäkt.
Andreas skrattar och busar i köket-
Andreas med ett ljus brinnade vid britsen.
Andreas som fixar håret-
Andreas hår som man ser skymta fram under skynket över hans ansikte.
Andreas och Alexandra som fnissar och retas med varann-
Alexandra som skriker och gråter i förtvivlan vid Andreas sida.
Andreas varma karmar och pussar på min panna-
Andreas kalla hand i min.
Andreas som glatt ropar hej när han går den kvällen-
Andreas som vi lämnar när vi förvirrade och chockade åker hem från sjukhuset.

Alla tankar handlar om ett före och ett efter
och inget kan jag göra för att ändra på det som hände.

/Mamma