Denna text lästes av prästen Anna i kyrkan och är skriven till Andreas från Mamma

Jag är världens lyckligaste som fått vara din mamma ,Andreas.
Från första stund jag fick dig i min famn har du varit min älskade Adde.

Jag tänker på en vers ur dikten Lyckans minut

Är det sant att jag håller ett barn på min arm
och ser mig själv i dess blick..
Och fjärdarna gnistra och jorden är varm
och himmelen utan en prick.

Minuter,dagar,månader,år.
Det var ju så det skulle bli.
Många,många fler år än de vi fick.

Kommer jag någonsin förstå varför jag inte
fick ha dig hos mig längre än 17 år?
Hur kan världen förändras på en enda sekund?
Allt stannade,världen fanns inte.

Åven om sorgen är så stor
allt så overkligt,tårarna så många,
så söker jag tröst och styrka i att fått
så mycket glädje,kärlek och närhet med dig.

En av dina lärarinnor på mellanstadiet sa på ett kvartsamtal vi hade-
Andreas-den natten du föddes då lyste en alldeles speciell stjärna.
Och jag tror nog det var så.

För det finns något alldeles speciellt du lämnar kvar hos oss
och det är ditt sätt att vara.
Så mjuk och behaglig mot alla,du behövde inte alltid säga så mycket bara att du fanns i rummet räckte.
När man mötte din blick så log du alltid och det glittrade till i dina ögon.
Och det är ditt leende och vackra ögon
jag tänker på i de jobbiga stunderna.
Glädjen i att fått ha dig hos mig och uppleva dig.

Jag skall alltid älska,aldrig glömma.
Men det är så tomt,så oerhört tomt utan dig här.




Texten nedan lästes av storasyster Alexandra i kyrkan.

Andreas jag vet att du är med oss.
Och om du hade kunnat säga något nu så hade du säket velat säga något för att få saknadens smärta att mildras.Alla vi som sitter här vill dig väl.

Det kan inte göra ont i dig mer.
Så ont som det gör i oss nu, så ont kommer det aldrig att göra i dig.
Trots att jag vet det, så är sorgen en känsla som jag emellanåt upplever som fullkomligt övermäktig.
Men när jag känner mig som mest ledsen och när det gör som mest ont, då tänker jag på ditt leende.
Då byts sorgen i glädje.
Man kan helt enkelt inte vara ledsen när man tänker på ditt lite sneda ibland aningen retliga leende.
Tack för ditt underbara leende.

När mörkret kommer försöker tänka på andra saker hos dig som får mig att le,
som när du sjöng i duschen när du trodde att ingen hörde,
eller din härliga uppfinningsrikedom.
När man kom in i vårt rum hängde det uppfinningar och klurigt utformade banor överallt.
Jag tänker på hur du alltid gick runt med mina tofflor tills jag var tvungen att köpa dig ett eget par för att du töjde ut mina.
Hur du stod och fixade håret i evigheter tills du blev nöjd vara för att sedan sätta på dig en keps innan du gick utanför dörren,
och hur vi kunde sitta och pyssla med saker sent in på nätterna, julkalendrar, fotokollage och legobyggen.

Jag tänker på alla härliga sommardagar med fiske på solvarma klippor och bad tills fingrarna blev alldeles rynkiga. Alla härliga vinterdagar med pulkaåkning, snöänglar och alla spännade julaftnar som vi fick tillsammans.
Tiden kändes så oändligt lång då.
Tack för att jag fick dela den med dig.

När jag tänker på din personlighet, din ärlighet, din ömhet och hur omtänksam du var,
så tänker jag inte bara på hur mycket jag kommer att sakna dig utan också på att jag är så glad att jag fick uppleva dig.
Jag vill hedra ditt minne genom att vara stolt över att jag fick ha en så underbar kille som lillebror.
Vi kommer aldrig att sluta prata om dina upptåg och allt vi fick av dig.
Det sägs att det inte finns ord starka för att beskriva sorg, likadant känner jag när jag ska beskriva hur mycket jag älskar dig.
Det finns inte ord vacka eller känslostarka nog för att beskriva kärleken till dig.
Jag som aldrig har haft svårt att hitta orden finner inte något som ens kan komma nära att beskriva hur fin du är.. .

Jag tror att du har kommit till en bättre plats nu.
Du kan ju ta långa sovmorgnar och spela fotboll hela dagarna.
Ett land utan krav där drömmar blir verklighet.
Det är väl bara en sak jag oroar mig för.
Och det är att du ska komma försent den dagen det är dags för dig att möta mig när det blir min tur.
Jag hoppas att väckarklockorna i himelen saknar snoozefunktion.
Från och med nu har jag en skyddsängel på min axel,
en lite smått fåfång skyddsängel som bara bär ängladräkt av de rätta märkena.
Tack för all kärlek jag har fått och är säker på att jag kommer att fortsätta få ifrån dig.

Adde, bara för att jag inte kan uppfatta din röst med min hörsel så kommer jag aldrig att sluta lyssna på dig.
Bara för att jag inte kan se dig med blotta ögat så betyder inte det att jag kan undgå att se hur vacker du är varje gång jag sluter ögonen.
Bara för att jag inte kan prata direkt till dig på det sätt vi är vana vid, så betyder inte det att jag kommer att sluta prata med dig.
Varför skulle jag sluta göra det?
Du är med mig, i varje steg och varje andetag.
Du lever vidare som en del av alla oss som tyckte om dig.
Älskade Andreas, Jag har varit med om dig, jag kan aldrig förlora dig.